VERB: Ett verb berättar vad som händer, vad någon gör.
INFINITIV: Verbets grundform.
I svenskan känner man igen ett verbs grundform genom att sätta att framför ett oböjt verb t.ex. att tala, att läsa, att skriva.
De spanska verbens grundform kännetecknas av att de slutar på -ar, -er och -ir, t.ex. hablar, leer, escribir.
BÖJNING:
Böjningen av ett spanskt verb består av en stam och en ändelse.
Spanska verb i presens (nutid) har en stam som är det som är kvar av ett verb efter att ha tagit bort -ar, -er och -ir. T.ex. av verbet hablar så är stammen "habl", verbet leer har stammen "le" och verbet escribir har stammen "escrib"; sen lägger man till ändelserna.
Se tabellen nedan (ändelsen är i fetstil).
HABLAR
|
LEER
|
ESCRIBIR
| |
Yo
(Jag)
|
hablo
|
leo
|
escribo
|
Tú
(Du)
|
hablas
|
lees
|
escribes
|
Él/Ella - Usted
(Han/Hon - Ni, till en)
|
habla
|
lee
|
escribe
|
Nosotros/Nosotras
(Vi)
|
hablamos
|
leemos
|
escribimos
|
Vosotros/Vosotras
(Ni, till flera i Spanien)
|
habláis
|
leéis
|
escribís
|
Ellos/Ellas - Ustedes
(De - Ni, till flera i Latinamerika)
|
hablan
|
leen
|
escriben
|
Lägg märke till följande:
- Varje ändelse ger information om vem som gör vad, t.ex., om jag säger "Hablo español", så betyder det att "Jag pratar spanska" och inte någon annan eftersom ändelsen "o" syftar på en jag-form.
- Ordet "usted" är ett personligt pronomen när man niar någon, vilket är vanligare i spanska språket än i svenskan.
- Ordet "ustedes" används i Latinamerika för att uttrycka en ni-form, medan i Spanien är det vanligt med ordet "vosotros" eller "vosotras". Exempel: "Ni pratar svenska" = "Ustedes hablan sueco" (Latinamerika) = "Vosotros habláis sueco" (Spanien).
Annars är det inte många superstora skillnader mellan spanskan i Latinamerika och spanskan i Spanien. Det är klart att det finns vissa skillnader då det finns olika dialekter som kommer från spanskan men det är fortfarande samma språkliga system som styr de grammatiska reglerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar